KOLKATA, INDIEN
Calcutta (bengali: কলকাতা [‘kolkat̪a], officiellt Kolkata sedan 2001) är huvudstad i den indiska delstaten Västbengalen. Staden ligger i nordöstra Indien på den östra banken av Hooghlyfloden. Med förorter hamnar folkmängden på cirka 14,1 miljoner invånare vilket gör den till Indiens tredje största storstadsområde efter Bombay och Delhi och ett av världens folkrikaste storstadsområden med sin enorma folkmängd. Större förorter är Bhatpara, Haora, Maheshtala och South Dum Dum.
Calcutta var Indiens huvudstad under det Brittiska Indien tills 1911. Efter att staden då var centrumet för modern utbildning, industri, vetenskap, kultur och politik i Indien, har Calcutta bevittnat intensivt politiskt våld, konflikter och ekonomisk stagnation sedan 1954. Sedan år 2000 har ekonomisk förnyelse sporrat stadens tillväxt. Inte mindre än fem personer, födda eller yrkesaktiva i Calcutta, har mottagit Nobelpriset: sir Ronald Ross, medicin, Rabindranath Tagore, litteratur, sir C.V. Raman, fysik, Moder Teresa, fredspriset, Amartya Sen, ekonomi.
I likhet med övriga storstadsområden i Indien fortsätter Calcutta att brottas med problem av urbanisering, som fattigdom, föroreningar och trafikstockningar. Stadsbilden präglas av en enorm trängsel, och utanför de centrala delarna, där indisk och europeisk arkitektur blandas, dominerar stora slumområden med omfattande el-, vatten- och avloppsproblem. 1,5 miljon av invånarna bodde 2001 i registrerade eller oregistrerade slumkvarter.
De flesta invånarna i staden är bengaler och talar bengali och de utgör majoriteten av stadens befolkning. Marwaris och biharis är idag de två största minoriteterna. Andra viktiga etniska grupper är kineser, tamiler, angloindier, armenier, tibetaner, marather och parser. De mest talade språken är bengali, hindi, engelska, urdu och bhojpuri.
Enligt 2001 års folkräkning var 77,68% hinduer, 20,27% muslimer och 0,88% kristna. Därutöver finns även buddhister, judar och zoroastrer.
Män:- De flesta av männen i det område vi arbetar är daglig arbetare, eller så har de ett litet företag, eller en liten butik vid vägkanten eller på marknaden. Tyvärr så använder många män sin inkomst till alkohol och spel istället för att hjälpa sina barn med utbildning.
Kvinnor: – De flesta kvinnor i det område vi arbetar är hemmafruar och har begränsad utbildning. Många av dem kan varken läsa eller skriva. Några av kvinnorna arbetar med städning och matlagning och går från hus till hus från morgon till kväll för att kunna hjälpa sina barn med utbildning. Vissa kvinnor som kan sy jobbar hemifrån och syr på beställing på löpande band.
Barn: – Många av barnen i det område vi arbetar går inte klart skolan, de skickas ofta för att arbeta som daglig arbetare eller för att arbeta i en butik när de är 12-15 år gamla för att hjälpa till för att försörja för familjen. De som går i skolan behöver ofta extern hjälp med studierna, då deras föräldrar inte kan läsa och skriva men många av de fattiga familjerna har inte råd med de dyra privatlektioner som erbjuds för att hjälpa barnen att klara av skolan.
Ungdomar: En del ungdomar är aktiva i sina studier men många har också hoppat av skolan och försöker hitta något enklare arbete. Finns också en del som har problem med alkohol och sniffning.
